”hemstad - Den stad man fötts, växt upp eller lever i"
Har så mycket historia i mig
Som måste förbli historia i mig
Som jag längtat
Alla ord om att komma hem
Hitta hem
Måste hem
Helt jävla vilsen
Bara dratt
Vart som helst
Ingenvart
När en förlovning brister
Och en bästa vän mister
I sviterna
Är jag kvar
Dumpad
Överrumplad
Jag är lycklig när jag är i kontakt
med andra
Söker kontakt
Helst inte med med mig själv
Kroniskt extrovert
Jag har en langares kontakt
För att en skön grön
Kan tillfredsställa det behovet
Det där behovet
När Självinsikten får tala är egentligen den korrekta benämningen det beroendet
Att ens behöva gå ut
För att utöva sitt missbruk
Men Malmö
Jag stöter in vänner
Senaste tiden känslan av att leta
Bytts till att jag blir funnen
På mina funna bästa platser
Mina fristäder
Bland alla städer
Jag letat
Här i Malmö
Här kan jag inte flytta ifrån än
Jag måste landa först
Landa gör man under fötterna och inte med huvudet
Då går man ju in i väggen
”Påväg emot utmattning”
blev min psykolog utlåtanden
Och nu sjukskriven
Det och Besvisligen
Så jävla super utbytbar besvisligen
Min vän frågade mig här om dagen hur jag kan lita igen?
Frågan gjorde mig tyst, jag är sällan tyst
Blev tagen på sängen
Just det; Kontexten
Hur jag ska kunna lite igen?
Efter att den man var förlovad med nu knullar vad som i tio år var ens bästa vän
Hur hon sett honom så asexuell och beskrivit deras vänskap, under vårt sju är förhållande för ”Ken”
Könlös, hon var helt seriös
vilket nu är ironisk
Nu inte en vänskap så platonisk
Den skaver kvar
som ett öppet sår jag försöker riva av
Uppriven
Hur jag ska kunna lita på någon nånsin igen?
Frågan fick mig att tänka
Och jag söker svar men jag har inte hittat det än
Jag har vart arg, trött, arg igen och trött på att vara ledsen
Uppriven, vilsen, uppgiven
Det kanske är så enkelt att det kommer med tiden
Det kanske är så enkelt att svaret är tiden
Hur ska jag kunna lita igen?
Uppbrotten i plural
hände för två år sen
Och jag har inte släppt det än
Jag har inte släppt er, ni är klängiga i mina minnen
Att inte ha förmågan att släppa, släpper inte taget om mig
Fortsätter att göra mig själv besviken
Och jag får fan känna mig ensam, lämnad och sliten
Som måste förbli historia i mig
Som jag längtat
Alla ord om att komma hem
Hitta hem
Måste hem
Helt jävla vilsen
Bara dratt
Vart som helst
Ingenvart
När en förlovning brister
Och en bästa vän mister
I sviterna
Är jag kvar
Dumpad
Överrumplad
Jag är lycklig när jag är i kontakt
med andra
Söker kontakt
Helst inte med med mig själv
Kroniskt extrovert
Jag har en langares kontakt
För att en skön grön
Kan tillfredsställa det behovet
Det där behovet
När Självinsikten får tala är egentligen den korrekta benämningen det beroendet
Att ens behöva gå ut
För att utöva sitt missbruk
Men Malmö
Jag stöter in vänner
Senaste tiden känslan av att leta
Bytts till att jag blir funnen
På mina funna bästa platser
Mina fristäder
Bland alla städer
Jag letat
Här i Malmö
Här kan jag inte flytta ifrån än
Jag måste landa först
Landa gör man under fötterna och inte med huvudet
Då går man ju in i väggen
”Påväg emot utmattning”
blev min psykolog utlåtanden
Och nu sjukskriven
Det och Besvisligen
Så jävla super utbytbar besvisligen
Min vän frågade mig här om dagen hur jag kan lita igen?
Frågan gjorde mig tyst, jag är sällan tyst
Blev tagen på sängen
Just det; Kontexten
Hur jag ska kunna lite igen?
Efter att den man var förlovad med nu knullar vad som i tio år var ens bästa vän
Hur hon sett honom så asexuell och beskrivit deras vänskap, under vårt sju är förhållande för ”Ken”
Könlös, hon var helt seriös
vilket nu är ironisk
Nu inte en vänskap så platonisk
Den skaver kvar
som ett öppet sår jag försöker riva av
Uppriven
Hur jag ska kunna lita på någon nånsin igen?
Frågan fick mig att tänka
Och jag söker svar men jag har inte hittat det än
Jag har vart arg, trött, arg igen och trött på att vara ledsen
Uppriven, vilsen, uppgiven
Det kanske är så enkelt att det kommer med tiden
Det kanske är så enkelt att svaret är tiden
Hur ska jag kunna lita igen?
Uppbrotten i plural
hände för två år sen
Och jag har inte släppt det än
Jag har inte släppt er, ni är klängiga i mina minnen
Att inte ha förmågan att släppa, släpper inte taget om mig
Fortsätter att göra mig själv besviken
Och jag får fan känna mig ensam, lämnad och sliten
Min tur att få vara svag, ledsen, arg och ledsen, svag, arg och liten