"Hanna det låter som att du tror att du vaknat upp en söndag men så inser du att det är en fredag"
Det är som att så mycket ansvar och som börjar släppa
Som att så som jag vill leva mitt framtida liv börjar falla tillrätta
Relationer är kompromisser och landsgränser blev min
Men det är inte längre min begränsning
I mitt bröst bor så mycket livslust
Jag tror det är på det sätt som bara kan tändas efter förlust
För där stod bara jag ensam kvar och nu här står jag
Solo, i Brighton, här går jag
Känslan av att vara påväg gör att jag mår levande
För lockande för att låta andra delar av mitt liv bli lidande
Bara förra veckan tänkte jag att "jag kommer nog vara på flykt"
Men Göteborg du är bara en leksak som jag är färdiglekt med just nu
Du är inte permanent utbytt
Och flyr gör man ifrån, jag vill till
Det är så många saker börjar inse är vad jag vill
Jag kommer inte vara på flykt utan påväg
Och förbli det ett tag framöver
Ta mig dit jag vill, vart jag vill, ta mig an allt som jag vill över
Att flytta till tillbaka skrämde ärligt talat skiten ur mig
Tills jag insåg att jag inte behöver
Vi ska bo i grannstäder du och jag
Under samma skandinaviska himmel redan i år och dess första höstdag
Vi ska bli vuxna tillsammans, bredvid varandra
Som tiden i högstadiet då vi växte upp och höll ryggen om den andra
Ett älskat jävla ankare ligger nu på botten, jag ska segla vidare
Nu ska jag räcka för mig själv, bära mig själv
Ser ni horisonten?
Vet ni vad som väntar bortom den?
Nej det gör inte jag heller
Visst är det vackert?