Jesus älskar oss

Man kan bara titta på folk på stan leva sina liv utan att känslan
Överrumplar dig, den att känna sig ensam
Efter vi la på och jag lät tankarna gå
Är jag inte längre tveksam
Att det är skillnad på 
Genuin ensamhet och att bara tillfälligt känna sig likadan
 
Du är det
Så isolerad och flyktigt eftertänksam 
Något jag börjat tro är en arvssynd i att vara man
 
Vi alla ställer väl oss själva samma frågor?
När det jag som är i skiten och skyddsnätet står i lågor
När det är min tur att gå sönder och jag är den som blöder 
Vem kommer verkligen finnas där för mig när jag är den som behöver?
 
Du behöver inte limma ihop mig, du behövde bara svara
Allt du egentligen behövde göra var att göra det minsta lilla i det självklara
Men hur du bara fick låta mig vara
Gjorde för ont för att jag inte ens ska behöva förklara
 
Jag vet inte vilka försvarsmekanismer bakom ditt pannben som får agera advokat 
Men det jag vet 
Är att det går en gräns då groggen depression mixat med självmedvetenhet
Övergår till ren egoism och i det förblir att vara lat
Men det finns inget jävla självhat 
som kan rättfärdiga eller bortförklara
Inte i en vänskap 
Vissa handlingar kan inte ens ditt suicidala hjärnkontor försvara
 
Och sen den Dagen
Var gränsen dragen
Jag ville inte längre vara indragen 
I en vänskap lika giftig som avslagen

 
Men även jag har en gräns
Och där drog jag min
För det ska jag aldrig behöva tacka dig
Utan se hur dina takter 
Fick mig betrakta mig

Som någon så jävla snäll och vacker