Hallå eller. Bloggen. Hej.
Ikväll är jag bara helt enkelt lycklig. Och kände att jag behövde sätta mig ner för att bara skriva ner hur en bra dag får ta plats också.
När man bara har en jävligt bra dag. Det kan se ut så enkelt att man går upp i tid, trots de där jävla mardrömmarna, lyckas studera, hänger och pluggar med vänner, poletten faller ner gällande vad man faktiskt ska göra i plugget, en rumskamrat har sparat
sin thaimat till en som smakar för gött, lektionen mellan 18-19 var jävligt intressant och tankeväckande och samtalet med läraren efteråt var så förbannat intressant. Vänner hör av sig, som bara vill hänga (med lilla mig?) och ner till studentbaren
det bär. För att avbrytas påvägen av ett samtal från ens bror, ett sånt fint samtal med som rör en till tårar. Han är dum i huvudet, men om det är något som denna vistelse ger en är det fan uppenbarelser och perspektiv, och det kommer i mängder.
Jag sköljs liksom över av dom så att jag nästan inte hinner med. De ska få ta plats här också med tiden. Gårdagens var att så jävla dum i huvudet är han inte, min bror. Det finns familjer där man inte pratar om saker, står upp för varandra, tror på
varandra, hjälper varandra, peppar varandra eller lyssnar på varandra. Det finns familjer där man växer upp livrädd springandes om dagarna under samma tak som man sover om nätterna jagandes runt huset av sin pappa som ska ge en ordentligt med stryk
och det är normalt, där ens bror kallar en för en hora för lite hjärtesorg eller med en mamma som bara borde skilja sig helt enkelt. Men så har inte jag haft det, inte i min jävla familj. De är fan allt förutom allt det dära. Dumma i huvudet men med
lite perspektiv bäst.
Och ja ett berg av frustration bottnad i någon slags mognad har vuxit sig stark i mitt bröst här, jag känner mig äldre, mognare men ikväll är det inte farligt jobbigt. Ikväll är det som om jag faktiskt har allting framför mig, som om det är sant. Och
det är i skrivande stund jag faktiskt först börjar inse att jag är ung, och att jag har det framför mig. Liksom allt? Alla nya platser, relationer, livet och kärleken. Det finns där för mig. Mitt liv har en plats för mig, som väntar mig, väntar på
mig, och jag längtar dit livet. Hallå eller jag är levande och det får kännas bra också, det får gå bra också, jag får vara helt tillräcklig och helt enkelt bra i att bara vara jag också.
Inget eller ingen som binder mig. Fri kanske det heter? Ikväll är jag fri.
Just det! Lät en av ens absolut närmsta vänner veta att jag älskar den idag också och det är fan en honourably mention. För att det var bara mina spontana känsla av motreaktion emot människans jävla självhat. Visst du kan hata dig i ditt liv, det kan få kännas så men jag känner precis motsatsen? Jag liksom älskar dig och att du finns i mitt liv? Om du ska låta mig veta ska jag fan låta dig. Som koncept; ja. Tänk att en människa med framsvans kan få mig att känna så utan att det måste betyda att jag vill ligga med den? Det var jag helt övertygad var omöjligt i mitt enda liv fram tills bara i höstas? Men saker förändras, saker är under förändring, mitt liv är uppenbarligen det, framförallt i mitten av exponeringen precis just nu. Och denna människa har fan hjälpt genom den skitigaste perioden i mitt liv sen tonårsdagar utan att ens veta om vilken svinstia han vandrade in i? Jag visste inte ens. Och fanns där, frågade, lyssnade och skrattade. Och det är sjukt och sjukt fint att känna att man känner en människa utan att ens har träffats? För det ska du, din lilla jävel veta i alla fall när du läser detta att du är värdefull. Har varit och är jävligt värdefull för mig. Och så enkelt är det med det.
Nu ska jag klunka upp koppen med vin och ta min lulliga hobbykistna röv vidare till hemmafest. I fucking England? I fucking Brighton? Jag bor här nu. Älskar det just nu.
Tänker tom dra ett oförskämt jävla "bye" så det så. Bye bye bloggen, för nu.