Maj månad målas av solen och alkoholen.
Jag skolkar och super under orolighetsgränsen men är fortfarande så trött och ur tidsballans.
Risk för alkoholist javisst. Men håller risken i ögonvrån i styr och farten i min blick vid liv.
Vi somnar ofta efter sju och pratar hela nätter med en kirflaska på mitt rum.
Mamma går upp och vi somnar om.
Hur kan det kännas såhär? Har känt grabben i ett och halvt år och är fortfarande nykär.