Jesus älskar oss

Har så mycket historia i mig
Som måste förbli historia i mig 
 
Som jag längtat 
Alla ord om att komma hem
Hitta hem
Måste hem 
Helt jävla vilsen 
 
Bara dratt 
Vart som helst 
Ingenvart 
 
När en förlovning brister 
Och en bästa vän mister 
 
I sviterna 
Är jag kvar 
Dumpad
Överrumplad 
 
Jag är lycklig när jag är i kontakt 
med andra 
Söker kontakt 
Helst inte med med mig själv
Kroniskt extrovert 
 
Jag har en langares kontakt
För att en skön grön
Kan tillfredsställa det behovet
Det där behovet 
När Självinsikten får tala är egentligen den korrekta benämningen det beroendet 
 
Att ens behöva gå ut
För att utöva sitt missbruk 
 
Men Malmö 
Jag stöter in vänner
Senaste tiden känslan av att leta 
Bytts till att jag blir funnen 
På mina funna bästa platser 
Mina fristäder 
Bland alla städer 
Jag letat
Här i Malmö 
 
Här kan jag inte flytta ifrån än 
Jag måste landa först
Landa gör man under fötterna och inte med huvudet
Då går man ju in i väggen 
”Påväg emot utmattning” 
blev min psykolog utlåtanden 
 
Och nu sjukskriven
 
Det och Besvisligen 
Så jävla super utbytbar besvisligen 
Min vän frågade mig här om dagen hur jag kan lita igen? 
Frågan gjorde mig tyst, jag är sällan tyst
Blev tagen på sängen 
Just det; Kontexten
 
Hur jag ska kunna lite igen?
 
Efter att den man var förlovad med nu knullar vad som i tio år var ens bästa vän 
Hur hon sett honom så asexuell och beskrivit deras vänskap, under vårt sju är förhållande för ”Ken”
Könlös, hon var helt seriös 
vilket nu är ironisk
Nu inte en vänskap så platonisk
Den skaver kvar 
 som ett öppet sår jag försöker riva av 
 
Uppriven
 
Hur jag ska kunna lita på någon nånsin igen?
Frågan fick mig att tänka 
Och jag söker svar men jag har inte hittat det än 
Jag har vart arg, trött, arg igen och trött på att vara ledsen 
Uppriven, vilsen, uppgiven
Det kanske är så enkelt att det kommer med tiden
Det kanske är så enkelt att svaret är tiden
 
Hur ska jag kunna lita igen? 
 
Uppbrotten i plural 
 hände för två år sen
 
Och jag har inte släppt det än 
Jag har inte släppt er, ni är klängiga i mina minnen
Att inte ha förmågan att släppa, släpper inte taget om mig
Fortsätter att göra mig själv besviken 
Och jag får fan känna mig ensam, lämnad och sliten

Min tur att få vara svag, ledsen, arg och ledsen, svag, arg och liten